Nu är det ett tag sedan vi sist sågs
och mellanrummen
blir allt större
Min vardag är dubbelt så grå
och det skaver
någonstans i hjärtat

Märker du inte att trädet vi sitter i
inte längre blommar
och din gren är på väg bort
ifrån min
växer man verkligen ifrån varandra
trots minnen och löften

Det här var något speciellt
det sa du ju själv
men jag kanske ska se lite mellan fingrarna
på allt du sagt
även om det gör ont

Och jag ber dig verkligen inte att komma tillbaka
vår tid är över nu

Jag vill bara att du ska komma ihåg mig

och oss

Det här är bara en undran över:
vem som svek vem först?