11 oktober
Vet du vad,
Jag faller hårt, gör det lätt, fast ändå svårt.
För jag kan se, allt utifrån och orkar inte le.
Trots skrik och dån.
Uppskavd knoge, ingen förstår,
och tur är nog det, för jag är för svår, min dröm är min,
ingen vill dela.
Men jag sneglar på er, vars drömmar är hela.
När valde jag fel?
När valde ni rätt?
Fast till viss del så går allt så lätt,
För knogen är uppskavd och magen är tom, men ni ser på mig,
som en fånge mot sin dödsdom.
Kroppen sätter gränser, när själen min vill flyga.
Era frågor skrämmer mig, och skulle ta livet av de blyga.
varför ska jag svara?
Detta är min dröm, som kanske börjar spricka i en och annan söm, fast endå.
Den är min, ta ingenting igrån mig.
Jag lyssnar ändå mest på kloka ord ifrån dig.
Hjälp mig inte, inte än.
För mitt huvud finns kvar, men jag behöver en vän,
någon som lyssnar, speglar mina svar.
Någon som gråter, fast endå stannar kvar.
Saknar lite värme,
Saknar alltid dig.
Saknar lite liv, som fanns där i mig.
Fast som sagt, ta mig inte härifrån!
Jag faller hårt, gör det lätt, fast ändå svårt.
För jag kan se, allt utifrån och orkar inte le.
Trots skrik och dån.
Uppskavd knoge, ingen förstår,
och tur är nog det, för jag är för svår, min dröm är min,
ingen vill dela.
Men jag sneglar på er, vars drömmar är hela.
När valde jag fel?
När valde ni rätt?
Fast till viss del så går allt så lätt,
För knogen är uppskavd och magen är tom, men ni ser på mig,
som en fånge mot sin dödsdom.
Kroppen sätter gränser, när själen min vill flyga.
Era frågor skrämmer mig, och skulle ta livet av de blyga.
varför ska jag svara?
Detta är min dröm, som kanske börjar spricka i en och annan söm, fast endå.
Den är min, ta ingenting igrån mig.
Jag lyssnar ändå mest på kloka ord ifrån dig.
Hjälp mig inte, inte än.
För mitt huvud finns kvar, men jag behöver en vän,
någon som lyssnar, speglar mina svar.
Någon som gråter, fast endå stannar kvar.
Saknar lite värme,
Saknar alltid dig.
Saknar lite liv, som fanns där i mig.
Fast som sagt, ta mig inte härifrån!
Kommentarer
Trackback
