5 augusti och jag har inte ens kollat posten :O
Låt dig inte luras av det ansikte jag visar.
Jag har tusen maskeoch ingen av dom är jag.
Bli inte lurad, Jag ber dig bli inte lurad!
Jag ger dig intryck av att vara säker.
Att självförtroendet är mitt namn och kyligt lungt mitt agerande.
Att jag inte behöver någon. Men tro mig inte.
Djupt nere finns mitt verkliga jag, i förvirring, i fruktan, i ensamhet.
Därför skapar jag en mask att dölja mig bakom, att skydda mig ifrån de blickar som vet.
Men just en sådan blick är min räddning.
Det betyder att om det åtföljs av acceterande, då åtföljs den av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig från de murar jag byggt åt mig själv.
Jag är rädd för att djupast inne inte vara någontin.
Att jag inte är något attls att ha, att du ska upptäcka det och stöta bort mig.
Så börjar paraden med maskingar, ständigt småpratar jag med dig.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något, men ingenting om vad som betyder allt,
vad m ropar inom mig.
Var snäll och lyssna noga och försök höra det jag inte säger.
Jag skulle vilja vara äkta och spontan om mig själv, men du måste hjälpa mig.
Du måste räcka ut din hand.
Varje gång du ärnäll, vänlig, uppmuntrande,
varje gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om,
då börjar mitt hjärta få vingar, mycket spröda vingar, men vingar.
Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå, är det endast du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet, från övergivenheten i mitt fängelse.
Det kommer inte bli lätt för dig.
Ju närmre du kommer mig, desto blindare slår jag kan tillbaka.
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar, och därinne ligger mitt hopp.
Mitt enda hopp.
Jag ber, försök riva dessa murar med fasta händer,
men varsamma händer,
för ett barn är mycket känsligt.
// Kristina Persson
vem är du,
visst den senaste tiden har du varit den enda som ställt upp...
folk säger hela tiden åt mig vad jag ska göra. och vissa stunder är det jävligt skönt ..
men det är ännu skönare när du säger åt mig att jag ska lyssna på mig själv. att jag ska lära av mina egna misstag..
vem du nu är pappa, så älskar jag dig endå!!!
mycket mer än så blev det inte denna gången, för nu äre dags att städa!!!
Puss & Kram
Jag har tusen maskeoch ingen av dom är jag.
Bli inte lurad, Jag ber dig bli inte lurad!
Jag ger dig intryck av att vara säker.
Att självförtroendet är mitt namn och kyligt lungt mitt agerande.
Att jag inte behöver någon. Men tro mig inte.
Djupt nere finns mitt verkliga jag, i förvirring, i fruktan, i ensamhet.
Därför skapar jag en mask att dölja mig bakom, att skydda mig ifrån de blickar som vet.
Men just en sådan blick är min räddning.
Det betyder att om det åtföljs av acceterande, då åtföljs den av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig från de murar jag byggt åt mig själv.
Jag är rädd för att djupast inne inte vara någontin.
Att jag inte är något attls att ha, att du ska upptäcka det och stöta bort mig.
Så börjar paraden med maskingar, ständigt småpratar jag med dig.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något, men ingenting om vad som betyder allt,
vad m ropar inom mig.
Var snäll och lyssna noga och försök höra det jag inte säger.
Jag skulle vilja vara äkta och spontan om mig själv, men du måste hjälpa mig.
Du måste räcka ut din hand.
Varje gång du ärnäll, vänlig, uppmuntrande,
varje gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om,
då börjar mitt hjärta få vingar, mycket spröda vingar, men vingar.
Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå, är det endast du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet, från övergivenheten i mitt fängelse.
Det kommer inte bli lätt för dig.
Ju närmre du kommer mig, desto blindare slår jag kan tillbaka.
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar, och därinne ligger mitt hopp.
Mitt enda hopp.
Jag ber, försök riva dessa murar med fasta händer,
men varsamma händer,
för ett barn är mycket känsligt.
// Kristina Persson
vem är du,
visst den senaste tiden har du varit den enda som ställt upp...
folk säger hela tiden åt mig vad jag ska göra. och vissa stunder är det jävligt skönt ..
men det är ännu skönare när du säger åt mig att jag ska lyssna på mig själv. att jag ska lära av mina egna misstag..
vem du nu är pappa, så älskar jag dig endå!!!
mycket mer än så blev det inte denna gången, för nu äre dags att städa!!!
Puss & Kram
Kommentarer
Trackback
